DET BLEV SILVER!!! RESULTAT

Skånska Körsällskapets seriekörningslag samlades 07.30 fredagen den 10 september för avfärd till Riksfinalen vid Ekenäs utanför Linköping. Anna hade pappa/groom Jan samt Birgitta och Håkan i sin bil, i släpet fanns russet Bizzman. I Karins transport samsades Sietze och King of Sunset (något omaka i storlek men definitivt bästa vänner) medan Sonja och gemensamma groomen Emely kamperade i bilen. Slutligen tog Sune sin Loch Ness samt resterande vagnar och utrustning i sitt ekipage. han fick dessutom det tvivelaktiga nöjet att härbärgera lagledaren (undertecknad) i sin bil.

Vädret var strålande och resan upp gick helt enligt planerna. Vi la in två rejäla pauser under resans gång och det tog oss ca sju timmar att köra de 40 milen upp. På plats på Ekenäs var det ganska lugnt än så länge, endast de långväga resenärerna från Kågedalen (100 mil enkel resa!!) hade kommit dagen före.

Hästarna kollades av, promenerades och stallades därefter in i fina boxar i det på utsidan ganska luggslitna stallet.

Kvällen fortgick med banvisning samt incheckning på det mysiga vandrarhemmet vid Idingstad Säteri. Efter en sen supé bestående av Birgittas goda chili con carne-pajer var vi alla ganska nöjda med att komma i säng.

På lördagsmorgonen var det brått i väg för att förbereda inför dressyren. Domare för dagen var Jill Isebark som inget av våra ekipage kört för tidigare, alltid spännande. Sonja gick ut som första ekipage och gjorde som vanligt en mycket fin runda där dock "Kingen" verkade något mattare är normalt. Förmodligen var han lite trött efter resan. Nästa ekipage ut för vår del var Anna där 20-årige Bizzman definitivt inte var restrött, han trodde nog att det var dags för travtävling igen och Anna hade rejält att hålla i under hela programmet. Starkt gjort att kunna hålla honom kvar på banan när han var på det humöret. Sune och Locke startade efter lunch och fick till en av sina bästa dressyruppvisningar hittills, sånt vill vi se mer av.. Sist ut i laget startade Sietze och Karin. Under programmets gång blev vi gladare och gladare, Karin körde jättebra! Stort jubel i laget när resultaten meddelades och Karin tog en delad 1:a plats i dressyren med suveräna 43 strp.

Efter dressyren låg Kågedalen i ledningen, de gjorde ett otroligt starkt resultat med 2 ekipage på 43 strp och 1 ekipage på 44 strp. På 2:a plats hamnade faktiskt vårt lag ganska tätt följda av Roslagen. Individuellt blev Karin delad 1:a och Sonja 7:a.

Sune och Loch Ness

Precisionen inleddes efter lunch på en bana som vid första anblicken såg ganska lätt ut i bansträckningen. Vi är ju vana vid Göran E:s svårklassbanor med alla avvikelser och vad vi kunde se fanns det bara en liten avvikelse på den här banan.

Problemet här var dock att den låg på kuperat underlag, många av konerna stod alltså i backe vilken ingen av kuskarna varit med om tidigare. (Flyinge måste göra en bana med kuperat underlag till oss nu).

Sonja inledde starkt för vår del och var felfri både i grundomgång och omkörning, Anna fortsatte på samma eminenta vis. Sune missförstod tyvärr domaren och lyckades passera starten innan han fick startsignal. Detta innebar eliminering i precisionsmomentet för hans del. Nu återstod bara Karins runda. De snirklade sig runt banan säkert och felfritt på hinder men tyvärr överskreds maxtiden och de fick några straffpoäng för tid.

Ledande Kågedalen visade återigen sin klass med felfria rundor för samtliga 4 ekipage och utökade sin ledning något. Vi lyckades dock bibehålla vår 2:a plats eftersom Roslagen bara hade 1 felfri runda. Individuellt i momentet tog Sonja och Anna delad 3:e plats.

Under dagen skulle ekipagen även memorera maratonbanan inför söndagens övningar. Banan bestod av en E-sträcka över 4 949m, Den hade 5 hinder varav 2 innehöll vatten. Banan låg alldeles i anslutning till stallarna med möjlighet för åskådarna att följa ett ekipage i samtliga hinder. Bansträckningen på maraton gjorde att det var möjligt för mig som lagledare att se alla lagets ekipage i samtliga hinder, man blev dock ganska välmotionerad under dagen, det gick åt ganska mycket dricka (och choklad) för att orka.

Kvällen avslutades med en trevlig kuskfest med smaskiga grillspett, potatisgratäng, exotiska frukter, sallad, samt kaffe och kaka. Verkligen jättegott Under kvällen förrättades prisutdelning i dressyren och precisionen och dessutom fick de olika lagen framföra nån "typisk sång" från sitt distrikt. Vi lyckades komma ihåg några versrader från "Låt dom bara gå på, vi klarar oss nog ändå" så den framförde vi högt och ljudligt.

På söndagsmorgonen åt vi en god frukostbuffé i stora huvudbyggnaden på det tjusiga säteriet innan vi åkte därifrån. På tävlingsplatsen blev det en sista koll av maratonhindren innan det var dags för första start. Hindren var trevliga men 2 av dem innehöll som sagt vatten och flera av våra hästar hade varit tveksamma för det på bortaplan några gånger. Långt om länge fick alla bestämt sig för vilka vägar de skulle köra, det är ju ganska stor skillnad på vilka vägar man bör välja att köra med en shetlandsponny respektive Frieserhäst. Ordern från lagledaren var att komma i mål med friska och hela ekipage, jag ville inte se några riskabla chansningar utan säkra, snygga körningar.

Våra ekipage hade samma startordning som på lördagen vilket innebar att Sonja inledde ganska tidigt. King pinnade på fint runt banan, klarade 4 av hindren utan några som helst problem, fick däremot lite stopp i det trånga 3:e hindret vilket tog lite extra tid. De klarade dock sluttiden på sträckan och körde i det stora hela en jättefin runda. Anna och Bizzman är ju lite av maratonspecialister och gjorde ingen av oss besviken. De tog sig runt banan säkert, snyggt och snabbt och låg bland de snabbaste tiderna i samtliga hinder. Sune och groomen Håkan inledde även de mycket snyggt och snabbt, tvekade lite på första vattenhindret men Sune korrigerade mycket bra och därefter var vattnet inga problem. Ekipaget fick dock ta en extrasväng i både 3:an och 5:an vilket innebar att lite extra tid gick åt. Karin och Sietze som tar betydligt mycket större plats än de andra hade fått göra lite andra vägval i flera av hindren. Målet som var att få flyt på körningen uppnåddes till fullo. Sietze höll traven och tempot jättebra genom alla hindren och gick genom vattnen utan problem. Slutresultatet efter målgång var att Anna tog individuell 3:e plats och Sune blev 5:a. Även i det här momentet var Kågedalen mycket duktiga vilket innebar att de tog hem totalsegern relativt ohotat med Skånska Körsällskapet som klar 2:a och Roslagen 3:a.

En snabb resultaträkning gjorde att den avslutande prisutdelningen kunde hållas redan vid 13-tiden. Det segrande laget från Kågedalen fick ta hand om den fina pokalen. De tre första lagen fick tjusiga guld-, silver- respektive bronsmedaljer och dessutom delades en hel del hederspriser ut.

Bizzman i det läskiga indianhindret, det fick i alla fall läskigt fort!

Efter packning, lastning och städning av boxar anträdde trötta men mycket nöjda lagledare resan mot skåne redan vid 14.30-tiden. Resan hem gick bra förutom att vi nästan prickade en älg på vägen hem genom Småland. Som tur var kom ingen till skada trots den relativt kraftiga inbromsningen och vi kunde fortsätta körningen lätt skakis.

Som avslutning vill jag rikta ett stort tack till samtliga lagmedlemmar som genomförde den här resan och tävlingen så bra. Det känns verkligen att vi fungerade som ett lag, alla bidrog på sitt sätt till det fina resultatet vi gjort. Jag hade jättekul och var definitivt stolt över att vara lagledare åt er.

Ännu ett tack vill jag rikta till styrelsen för Skånska Körsällskapet som bidrog ekonomiskt till resan, jag tycker definitivt det är bra att lite av föreningen pengar skall användas till att stötta utvecklingen av nya kuskar.

Hälsningar

Pia Haraldsson, lagledare

Alla foto: Birgitta Peil-Ohlsson